Ghosts
Jag är riktigt fascinerad utav spöken. Har jag varit i hela mitt liv! Samtidigt som jag är fascinerad så är jag rädd för dem, egentligen är det ingenting att vara rädd för, dom kan ju inte skada en, men ändå så är jag så otroligt rädd för dem.
Jag & min familj har själv varit med om olika händelser. Bodde i ett spökhus i 10år ungefär sen flyttade vi. Under den tiden hade vi haft besök utav två medier, den ena var ganska så oseriös medan den andra gick runt i huset & pratade och skrev ner saker som hon såg/hörde. Jag har själv kvar pappret som mediumet skrev & det är riktigt skrämmande att läsa. Det andra mediumet lyckades föra över denna spökfamilj till andra sidan. Hon berättade även en massa saker om familjen osv. Sen sade hon även att hon såg & hörde en massa andra andar runt henne, men att hon inte riktigt kunde höra vad dom sade...
Då vi var nyinflyttade så hände det lite oförklarliga saker, vi även såg & hörde saker. Vi kunde höra steg i trappan upp till övervåningen, vi hörde steg ner till källaren, vi hörde även kulor rulla tvärs genom mitt rum ( när man gick in i mitt rum så fanns det inte ett spår utav några kulor). Mammas sambo vågade aldrig vara själv inomhus då vi andra gick i skolan/dagis/jobbade, så när man kom hem såg man alltid honom sitta ute på altanen. Varje gång man frågade honom om varför han satt ute så fick man alltid samma svar: Jag vågar inte vara inne, jag hör steg & kulor rulla. Han kunde sitta på verandan mitt i vintern, spelade ingen roll vilken årstid det var.
Ibland kunde jag vakna till flera gånger mitt i natten, denna gång somnade jag dock inte om igen. För denna gången hade jag vaknat av att min säng lyftes från marken & skakade. Jag sov även alltid med min dörr öppen, kände mig tryggast så. Så jag tittade då ut mot min dörr för jag hör någon som sade något ohörbart. Först då trodde jag det var mina bröder som pratade i sömnen men direkt efter hör jag någon som går in i mitt rum ( mitt golv knakade varje gång man gick på det) & jag som ligger & tittar ut i rummet ser då ingen, så jag ropar på mamma & bestämmer mig för att tända lampan & springa ut till henne då hon svarat. Sagt & gjort gör jag det då hon svarar. Jag rusar ut ur mitt rum & börjar gråta. Samtidigt som jag gråter försöker jag förklara för henne om vad jag just varit med om. Efter denna händelse vistades jag inte på övervåningen såvida ingen annan var där uppe. Jag gick inte ens in i mitt rum om jag visste att jag var själv uppe, jag skulle ALLTID ha med mig någon upp! I över en månad sov jag nere i salen. Men "spöket" följde efter mig. Varje morgon då mammas sambo gick ut till köket för att sätta igång kaffebryggaren så var kontakten urtagen, förlängningssladden & kontakterna i den var urtagna. Så mamma & hennes sambo brukade skoja med mig om att spöket gick dit jag gick.
Och nej, vi tog aldrig ur kontakterna till kaffebryggarn, micron osv kvällen innan. Så någon/något hade tagit ur dom under natten...
Jag & min familj har själv varit med om olika händelser. Bodde i ett spökhus i 10år ungefär sen flyttade vi. Under den tiden hade vi haft besök utav två medier, den ena var ganska så oseriös medan den andra gick runt i huset & pratade och skrev ner saker som hon såg/hörde. Jag har själv kvar pappret som mediumet skrev & det är riktigt skrämmande att läsa. Det andra mediumet lyckades föra över denna spökfamilj till andra sidan. Hon berättade även en massa saker om familjen osv. Sen sade hon även att hon såg & hörde en massa andra andar runt henne, men att hon inte riktigt kunde höra vad dom sade...
Då vi var nyinflyttade så hände det lite oförklarliga saker, vi även såg & hörde saker. Vi kunde höra steg i trappan upp till övervåningen, vi hörde steg ner till källaren, vi hörde även kulor rulla tvärs genom mitt rum ( när man gick in i mitt rum så fanns det inte ett spår utav några kulor). Mammas sambo vågade aldrig vara själv inomhus då vi andra gick i skolan/dagis/jobbade, så när man kom hem såg man alltid honom sitta ute på altanen. Varje gång man frågade honom om varför han satt ute så fick man alltid samma svar: Jag vågar inte vara inne, jag hör steg & kulor rulla. Han kunde sitta på verandan mitt i vintern, spelade ingen roll vilken årstid det var.
Ibland kunde jag vakna till flera gånger mitt i natten, denna gång somnade jag dock inte om igen. För denna gången hade jag vaknat av att min säng lyftes från marken & skakade. Jag sov även alltid med min dörr öppen, kände mig tryggast så. Så jag tittade då ut mot min dörr för jag hör någon som sade något ohörbart. Först då trodde jag det var mina bröder som pratade i sömnen men direkt efter hör jag någon som går in i mitt rum ( mitt golv knakade varje gång man gick på det) & jag som ligger & tittar ut i rummet ser då ingen, så jag ropar på mamma & bestämmer mig för att tända lampan & springa ut till henne då hon svarat. Sagt & gjort gör jag det då hon svarar. Jag rusar ut ur mitt rum & börjar gråta. Samtidigt som jag gråter försöker jag förklara för henne om vad jag just varit med om. Efter denna händelse vistades jag inte på övervåningen såvida ingen annan var där uppe. Jag gick inte ens in i mitt rum om jag visste att jag var själv uppe, jag skulle ALLTID ha med mig någon upp! I över en månad sov jag nere i salen. Men "spöket" följde efter mig. Varje morgon då mammas sambo gick ut till köket för att sätta igång kaffebryggaren så var kontakten urtagen, förlängningssladden & kontakterna i den var urtagna. Så mamma & hennes sambo brukade skoja med mig om att spöket gick dit jag gick.
Och nej, vi tog aldrig ur kontakterna till kaffebryggarn, micron osv kvällen innan. Så någon/något hade tagit ur dom under natten...
Kommentarer
Trackback
